Rötsommar, sump
Livet kräver vatten
Döden bjuder dans
- F23.
- Sumpsjön,
Renverket.
- Tredje dagen på Zonfärden.
Lenny siktar en
Skrikgam. Sakta cirklar den ner mot det höga smala tornet. Den landar och försvinner. Det enda spåret vi ser är en strimma rök som stilla stiger mot skyn. Vi
vet att vi funnit Renverket. Vatten som kan rädda Arken. Bara en
sumpsjö ligger mellan oss och ön som är vårt mål.
Vi väntar till natten
och mörkret.
På ön. Hector och
Plonk smyger mot den stora byggnaden. Lenny, Conny och jag, Silas,
kurar i skuggorna vid en av cisternerna. Blöta kläder limmar fast
sig i kroppen och det kliar. Lukten från sumpsjön börjar sakta
tränga in i näsborrarna. Kan det verkligen finnas rent vatten här?
Livsviktigt vatten.
Någonstans borde vi
sett spår efter de andra Zonfararna. Det finns någon här.
Jag ser skuggor vid de
låga cisternerna. Väser till Lenny som stirrar ut i mörkret efter
de andra.
Bang.
Bang.
Två skott smäller i
cementen över oss.
Dyra patroner.
Någon vill döda eller
dödas för vattnet. Vi har kommit rätt. Vi har kommit med döden.
När vi tittar upp ser
vi två skuggor lösgöra sig ur mörkret och springa mot oss. Jag
slänger mig ner och rafsar ner ett par anteckningar.
Bang. Flera skott. Även
de missar. Ett måste kommit från Hector. Jag hör Conny och Lenny
resa sig och rusa fram. Äntligen ska blodet flyta. BANG!
Mitt mellan ögonen.
Krossad skalle. Död.
Kroppen efter den store
Silas gled sakta ut på Skrotsundet. Elden flammade och tog både
flotte och lik till botten. Hector tog hans minne och patroner.
Vid den åttonde
nymånen efter vinterns djupa mörker utgick första sökpatrullen
under den vittvandrade Vorhan för att finna Renverket som skulle
bringa nytt vatten och hopp till Arken. Ett par dagar norrut var det
sagt. Men vid den åttonde fullmånen hade ännu inget hörts av dem.
Rådslaget hölls och Olli som så många lyssnar till erbjöd sig
att skicka ut en egen patrull för att finna både verk och den
första sökarna. Ledda av den skarpögde strykaren Hector och orädde
Conny gav de sig åstad. Fyrarmade Plonk, starke Lenny och den store
krönikören Silas, salig i åminnelse, gjorde kvintetten fulltalig.
Rötnatt faller
Gam grinar, gastar
galer
Faror och löften
Zongastarna tog till
flykten, sånär som på de två som Lenny nedgjort, Den ene högg
han i kallt blod, och den andre surrades till händer och fötter. En
dörr i stora byggnaden öppnades och där fann de resterna av den
första zonpatrullen: Lambda, Nagga och Vorhans uppassare Grits.
Lambda berättade om
patrullens sorgliga öde. Fullständigt misslyckade. Belägrade utan
mat och knappt något vatten kvar. Vorhan hade begett sig ut för att
spana, men inte kommit tillbaka. De vägrade fly förrän han kom,
men ingen vågade söka. De ville slåss mot zongastarna, men alla
var rädda.
Fyra ögon ser bättre
än två
Fyra armar griper som
få
Utan ben kan ingen stå
Skärpa för att förstå
Nu trädde Skrotskallen
Plonk fram. Bara han kunde förstå det forntida språket som den
fångade zongasten gurglade fram. Bara han kunde förstå hur
Renverket fungerade och skapade vatten. Bara han kunde övertala att
välja fredens väg.
Zongasten skulle få
sin frihet om Plonk fick tala med deras ledare. Ett möte som för
alltid skulle förändra Arkens situation. Genom list och vishet
kunde Plonk få zongastarnas åldrige ledare att gå med på att byta
rent vatten mot krubb. De kunde fått ett mycket bättre erbjudande
när Plonk erbjöd dem Arkens beskydd mot zonens fiender, men de arma
varelserna förstod inte detta och nekade. Stackare. Någonting säger
mig att de kommer att få plikta med sina liv för denna dårskap.
Ni kanske undrar,
läsare, vad som hände med Vorhan. Minns ni Skrikgamen. Lenny och
Conny fann dess bo i tornet.
År utan nåd
Tapper strykare
Vorhan blev byte
Gamen anföll de två
kämparna, men nedgjordes av Lennys kraftfulla hugg. Artefakten som
Vorhan burit med sig. Den blå forntida hjälm räddades av Lenny
till Gryningsvalvet.
Men de gjorde ett fynd
till i redet.
Forntidens lik
Svart slut för barns
moder
För oss – evigt hopp
Boris
förtäljare av den
stora historien